och det var lä och sol och nästansommar

Det finns ett ställe där det alltid är lä, där eftermiddagssolen för det mesta skiner, dit hösten aldrig når. Dit kan han gå när han behöver komma ut, när han behöver D-vitamin och frisk luft. Det händer att han gör det. Vet ni förresten att solen skiner mycket oftare här ute. Några bevis har han såklart inte, men det är hans teori, tes och slutsats.

Igår var en sådan dag när solen sken på läiga stället vid sjön. Det ligger förresten precis vid sjön. Han behövde luft och tog med fiskespöt, lite troskyldigt, mest för att inte väcka misstanke ifall någon skulle se honom.

Gå till sjön utan fiskespö? Ha!

Nej han tog med fiskespö och kom fram och det var lä och sol och nästansommar och han tänkte att när han väl var där med sitt spö kunde han väl lika gärna fiska lite. Så han stod och kastade ut sin tasmanska djävul, med trekrok och hullingar och allt, i sjön och vevade in, kastade ut och vevade in. Det gick per automatik, inte tänkte han mycket på det, kalla det meditation. Istället vände han nosen mot solen som en solros (fast mer röd än gul) och tänkte att nog är det skönt med sommar i oktober. Han funderade på vilken dag det kunde vara, troligen tisdag eller onsdag. Tänkte ett slag på vad klockan var, mätte solstålarnas luxvärde med ögonlocken och kom fram till att det började närma sig middagstid. Jo, det stämde nog, viss hungerskänsla började infinna sig, tänkte han och beslutade att trots allt njuta av dagen en stund till. Rätt vad det var högg det då till i den tasmanska djävulen och innan han visste ordet av hade han dragit upp en storslagen abborre, som mycket väl kunde mäta sig med de storslagna abborrar han vid andra tillfällen dragit upp, och som skulle få lov att ställa upp som dagens middagsmål. Så blev det också, och det var gott.

Idag sken solen och han behövde luft, lämnade fiskespöet hemma för säkerhets skull. Han vill ju inte bli trött på abborre. Det gick bra, ingen såg honom och det var lä vid sjön trots att stormbyarna låg i luften.

Sådant kan skärgårdslivet te sig i mitten av oktober år 2010, i alla fall om man sysslar med naturromantik snarare än naturalism.