han bereder sig för reträtt. knappast ärofylld men inte heller tragisk. kanske självvald. förmodligen romantiserad. han följer en strömning. försöker ligga steget före men känner sig på många sätt efter, otillräcklig, kliché. han vill bara bli färdig, komma ifatt. sen är han jämbördig eller kanske förbi. måste bara läsa lite till, bredda sig, bilda sig ytterligare lite till. sen ska han skriva. sen kommer orden att flöda och fastna.
han planerar falla ifrån staden och dess störningsmoment. alltid en ambulans, en accelererande provokatör, en avgasdimma. lite lugn och ro, det är allt han begär. en mördande alarmsignal, ett ifredbrytande sms, ett vindränkt telefonsamtal. tystnad, det är det han söker. han inser faran men också måstet. han hoppas att han har vad som krävs. det hela är mycket själviskt. det handlar om hans ego men också om överlevnad. det är kanske samma sak - egots överlevnad.
han lämnar civilisationen men anländer till skogens och sommarstugans samhälle. skärgårdens liv ska nu bli en del av honom. han vet inget om detta liv. han vet inget om sig själv eller den han kommer att bli. önskar bara. arbetsro. tankefrihet. tystnad. enslighet. ångest. nedbrytande. bärplockning. uppbyggande. självkännedom. utveckling. pathos. han är naiv men önskar lära. han tror på möjligheten att förändra, att förändras. han har alltid varit en drömmare i den meningen.
förmodligen sover han för gott för att kunna skriva. kanske kommer det ändras på ön. tystnaden kommer gnaga, ensamheten tära, tårarna ut. han hoppas på egots överlevnad och uppbyggelse.
hösten närmar sig.
