Om man går uppför backen, förbi de små kärrorna som ligger uppradade i sluttningen och väntar på att precis deras ägare ska hoppa iland med bagage för tungt för att bära, om man alltså fortsätter förbi dessa kärror och drar eller släpar eller bär sitt bagage förhand uppför backen och sen följer stigen som viker av åt vänster och sen delar sig i två men om man tar första höger och andra vänster tills man kommer till ledsna enen som måste stagas med ett rep om livet men som trots några vissna barr ändå välkomnar en resenär eller vandrare, då har man kommit rätt.
För det är där, i det brunmålade huset, där humlen klänger på morgonverandan, där gröten kryddas med blåbär och lingon och tystnad och solen som lyser från klarare himlar med stjärnor som myllrar om natten, det är där han nu sitter med sitt skägg och sin laptop och sin strävan att skapa nåt nytt. Han ställer om dygnet till barndomens tider och ger sig iväg för att gå, innan kaffet, innan grötkok, innan sommargäster och svampplockare, går han ut för att lära sig hitta och känna igen. Han följer en stig som går neråt sjön, han följer en stig som har snitslade band och som leder till idylliska bonden. Där börjar den väg som det ryktas om, ska leda en ner till affärn.
I skogen krävs ständigt en sinnesnärvaro som lätt kopplas bort i stan, han ser efter bär eller trattkantarell eller rådjur och älg eller örn, han spanar och spejar alltjämt. Men han hör faktiskt asplöv som rasslar och syrsor som lockar och flyr, hur vindarna ändrar den scen man beser, hur ekarna byter blad.
Såväl i havsviken som i sjöarna finns fisk, han har sett dem slå, men ännu har ingen nappat på idén att göra honom sällskap på land. Å andra sidan har han själv ej gått ner i sjön, eller viken, endast duschat nån gång i utomhusduschen där grannarna nog kan se in, men som faktiskt har både varmvatten och draperi - som ursäkt och insynsskydd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar